Jag ser ut som ett kärnkraftverk

Joråsåatteeeee!!
(varning för ett sjukt långt inlägg)

Precis som önskat blev denna dag tremiljoner gånger bättre än måndagen

(jag vet Kalle, nu överdrev jag.... 2 shots till mig)

För att involvera er som inte är insatta i min och Kalles interna lek så går den ut på att varje gång du överdriver ska du ta en shot.

Exempel: "Jag är så hungrig att jag dör"

Egentligen går den ju endast att leka när man festar, men vi skojar om den lite titt som tätt.

Började dagen med ett tidigt träningspass på Iksu.

Sjukt trist väder, mulet, grått, blött å regnigt...

Lyckades kliva upp 5:30 och befann mig på Iksu redan 6:30.... lite galet tycker t.om jag.

Men det är så skönt att kunna åka direkt hem när skolan är slut och inte behöva känna att träningen ligger och väntar. Dessutom är det ju helt klart en behagligare mängd människor på morgonen än på eftermiddagen.

Jag får fortfarande väldigt ont i axeln när jag tränar.

Vet inte om jag borde köra på lite lättare vikter för att slippa smärtan

eller om det bara är att bita ihop?

Tillsammans med Mongo promenerade jag till den lektion jag sett fram emot så mycket!

Bilkörningen!

Det här var utan tvekan min favoritlektion,

so far

medans Mongo hellre hade valt en lektion i kriminonlogi.

Alla är vi olika och tur är väl det!

Fick då kommentaren - Du ser ut som ett kärnkraftverk

(tror det var tröjan han syftade på..)

Fick även denna gång köra bil med excellenta Mia!

Lyckan med Volvon var sådär, vi hade inte riktigt fått in flytet i början av lektionen.

Efter lite sura miner och ett kantstött självförtroende bröt vi för lunch.

Sen tog vi Nya Tag denna gång med en Saab och som på beställning satte vi alla moment.

Lika snabbt som man drar bort ett plåster drog vi igenom examinationen ;)

OCH blev GODKÄNDA!

Jag vet inte vad det är med mig och motorfordon, men jag blir som ett barn vid julafton.

Kan tänka mig att många i klassen förmodligen trodde att jag precis fått mitt körkort

så som jag passade på att köra lite extra med ett stort leende på läpparna.

Men faktum är att jag haft mitt körkort i snart 8 år !

Fick kommentaren av en klassis idag

"du är väl en sån där motortjej"

Tack! Det tar jag som en stor komplimang! :)

Har alltid varit orädd och förtjust i höga farter ända sen jag var ett barn.

Min mamma brukar ofta berätta historien om när vi en gång var uppe i vår fjällstuga och hade varit och åkt långfärdsskidor.

Vår stuga låg precis i slutet av en lång och brant backe.

När man hade kämpat sig upp för denna långa backe, som säkerligen tog 40-50 min att ta sig upp för, kom man upp till det vackra fjället där vi ofta brukade göra dagsutflykter.

Höjdpunkten på dessa turer var dels fikat vi hade med oss men framförallt färden ner för denna enorma backe.

Jag och min storebror brukade jämt tävla om vem som kunde

komma först och snabbast ner till stugan.

För det mesta vann min bror eftersom han vägde lite mer än mig och fick upp bättre fart.

Hakde min pappa på så vann alltid han, så klart, bara vid startskottet och första stavtaget så var han minst 5 meter före oss.

Min lillasyster var så pass liten vid denna tid att hon mestadels fick åka i en pulka som min pappa drog. Denna dag fick dock jag sätta mig i pulkan när vi stod på toppen av backen och skulle åka hem till stugan. Min pappa stavade igång, tog i för fullt för att få upp så hög fart som möjligt.

I full kareta susade vi ner för backen, snön sprutade och kurvorna tog vi som rena rama formel 1 bilen, pulkan på högkant och ett högt tjut kom ifrån pulkan.

Mamma såg mig försvinna i dimman av snön och det enda hon tänkte på var hur förskräckt hennes stackars lilla barn måste vara efter denna skräckfyllda färd.
När mamma sen kom ner fick hon motsatsen bevisad.

Jag hoppade av lycka och hade på nerfärden skrikit

"Fortare! Foooooortare!!!"

Sån är jag... ;)

Nu ska jag låta dig vila en stund från allt mitt skrivande!

Later!