Jag är så urbotad less på att få kommentarer av människor som inte verkar fatta bättre än att de tror att de kan klämma ur sig vad som helst utan att tänka sig för.
Hela mitt liv, med vissa perioder mer och andra inte alls, har jag fått höra att jag är såå smal!
"Äter du ingenting?!"
Vissa säger det inklämd i en skämtsam mening. Andra skäms ännu mindre och säger det rätt upp och ner och fortsätter med sina totalt idiotiska uttalanden även fast jag tydligt sagt och visat att jag inte uppskattar det.
För de som klämmer ur sig dessa kommentarer verkar inte tänka längre än deras näsa räcker.
Det lustiga är att det finns en gemensam nämnare för dessa personer som väljer att kommentera på detta sätt.... du kan säkert gissa vilken.
Är det lika okej att säga till en tjock person "Äter du hur mycket som helst?!"
Knappast.
Jag har då aldrig hört någon säga så till en överviktig person.
Tror inte heller jag sett någon gå fram och klämma på någon överviktig persons arm och sagt "oj så fluffig du är".
Kan folk lära sig att sköta sitt? Sluta kommentera onödiga saker.
Jag har väl valt ett av de sämre yrkena, där just fysik och det yttre i form av vältränade kroppar är så totalt i fokus.
Jag tror egentligen inte att det är yrket i sig utan människorna i yrket.
Redan under första terminen i utbildningen blev jag sjukt less på fixeringen och hysterin om hur mycket man ska träna. Hela tiden var det en konstant svält efter uppmärksamhet och bekräftelse på att "titta så mycket jag tränar". Facebook statusarna haglade dagligen om hur mycket man tränat, sprang, dragit i chins och pumpat i vikter.
Titta på mig, så duktig jag är!
Som om det var det enda viktiga.
Jag har alltid haft hög förbränning, jag kan äta vad jag vill utan att det märks. Jag har aldrig kunnat gå upp i vikt även om det varit stunder då jag önskat att jag kunnat det.
Och för de som inte förstår det kanske det är dags att lära sig det. Det är inte antalet träningstillfällen som räknas. Det är effektiviteten på träningen och innehållet av träningen som spelar roll.
Och sen hur du väljer att träna eller fördela din privata tid är väl helt upp till var och en.
Duger det inte att jag själv vet att jag tränar?
Tydligen inte.
Den andra myten som gör mig lika irriterad är att det handlar inte om hur mycket kesella du har i musklerna, eller hur många ådror som syns på dina armar. I slutändan är det hårdvaran i dig som spelar roll.
Vilket hjärta du har och vilken mentalitet du har.
Och rätta mig om jag har fel, men de som har mest kesella och blodådror på armen verkar ha desto mindre av substans i skallen.
Jag är trots allt många korkade kommentarer nöjd med min kropp.
Jag är glad att kunna äta vad jag vill utan att för den delen få plommonröv eller fluffmage.
Jag är smal men sunt smal. Jag har muskler utan att för den delen se ut som ett paket.
Fitness-smal sa en person till mig en gång..
Och för vissa kanske detta sticker lite i ögonen.
Så kontentan av detta blir: Japp jag är snygg utan att behöva lägga 2 timmar om dagen på ett gym, visst jag skulle väl inte bli ful av att gå upp nåt kilo om det gick, och ni som tycker annorlunda kan behålla det för er själva!
