onsdag 17 juni 2009

Lunchlåde-katastrof

Så var onsdagen avklarad.
Dagen bestod av ett morgonmöte, lite vanlig rutiner att beta av, sen blev det utbildning i sjukvård och suicide. Vi gick igenom hur man kan upptäcka tecken och beteenden som ligger i riskzonen för suicide eller andra fall där ett ingripande blir ett måste.


Olika sjukdommar; varningstecken, hur den yttrar sig, hur vi ska agera osv...
Väldigt nyttigt och intressant.
Dagen susade förbi i vanlig ordning.
Hade sån maximal otur idag på lunchen som jag bara måste berätta om.
Jag äter ju gärna ofta, vissa skulle säga att jag ofta är hungrig kanske tom äter mycket ;)
andra skulle säga att jag inte blir speciellt trevlig när jag inte får äta.
Hur som helst, det hör egentligen inte till berättlesen förutom det faktum att jag var tok-hungrig när vi äntligen fick lunch idag.
Det var snabba steg upp till lunchrummet och in med matlådan i mikron.


tick tack tick tack... PLING!


Öppnar luckan till mikro och lyfter ut min lunchlåda.
Precis i samma sekund som jag greppar lådan så slutar min hjärna skicka signaler till mina händer att de ska fortsätta hålla i lådan.
Och min kropp jobbar ju inte om den inte blir tillsagd... så vad händer?
Jo, mina händer släpper taget om lådan!!
I ultrarapid ser jag hur min lunchlåda lämnar mina händer och snurrar ett, två varv närmare och närmare golvet. När den väl landar sprutar det bokstavligen mat över hela golvet.
Ja va säger man....
Är det inte lycka så tell me!


Jag fick överleva dagen på lite gurka, en macka, ett ägg och ett äpple.
Deffar du var det en kollega som frågde.
hehe man skulle ju kunnat tro det idag ialla fall.



Väl hemma blev det middag efter det drog jag på mig gympaskorna och gick ut på en promenad med Tulo.
Sen tog jag en repa med lite träning här hemma. Skönt att kunna köra igång igen nu med axlar och armar. Wiiiee!
Fast jag ska vara försiktig så jag inte får tillbaka min smärta.


Nog om detta...
Midsommarhelgen har jag inga direkta planer för.
Får väl se om det dyker upp något roligt man kan hitta på.
Men jag ser faktiskt mer fram emot helgen därefter.
Men jag låter det vara en Cliffhanger så länge...

Nu ska jag äta en bit rabarberkaka! Mums :P


Puss på dig!

1 kommentar:

  1. Kom att tänka på det, vi var nog den hungrigaste basgruppen av dem alla och bästa förstås! Usch vilken hemsk dag utan mat!!!! Saknar dig massor! Kram Sofia

    SvaraRadera