torsdag 1 oktober 2009

Erease and Restart

Ibland är livet så....
du inser vilka människor du kan räkna med och vilka du inte kan räkna med.
Ibland blir du blåst och köper dig en nitlott. Hade det funnits lotter med skulder på hade det varit precis en sån jag nu hade köpt.
Vad är det man brukar säga? En olycka kommer sällan ensam..
Kan väl inte stämma in bättre i mitt liv just nu.
Så va gör man? Jo.. Erease and Restart... börja om på nytt.
Måste försöka samla ny kraft.

Idag hade vi vår första vapenlektion, den va grymt rolig.
Sen blev det lite självskydd utomhus vilket började bra... det var roligt de första 15 min tills jag har oturen att ha sönder min redan tidigare skadade axel.
Goaste personerna i klassen var Therese och Oscar som var väldigt goa.
Det är väl det som skiljer agnarna från vetet.
Den här lektionen var nog bara inte menad egentligen. Det börjar med att en tjej i klassen får sin axel ur led näste man blir jag som skadar min axel. Nästa par ut blir tre personer som stupar i backen, en stuckar tummen, en skrapar upp hakan i asfalten och den tredje slår huvudet i marken.
Men här tar det inte stopp kort stund därefter drar tre personer till ner i backen, en ny person får sin arm hårt vriden... Gränsen mellan träning och realism contra att det faktiskt är klasskompisar vi tränar mot som man inte vill göra illa är en fin linje. Något som är svårt för oss alla att balansera på.

Nu när jag "äntligen" nått 'rock bottom' ska jag göra mitt bästa för att traska uppåt igen.
Så kvällen tänker jag spendera med att städa och göra fint här hemma
(så gott det går med en halvbra axel)
Lagom till att jag borde sova ska jag klämma i mig en ask värktabletter så jag kan sova lite inatt.
Hej Hopp!

1 kommentar:

  1. NEEEEEEEEEEEJ!!!!!!!!!!!!!!! INte axeln!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! Buuhuuu, jag ber till gud att du vaknar idag och märker att det var en mardröm, och att du skrivit det här inlägget i sömnen. Annars skickar jag all sympati jag någonsin ägt, plus en bamsekram och hoppas att det går fortare för axel-fanskapet att läka den här gången... Kraaaaaaaaam

    SvaraRadera