måndag 21 mars 2011

Tröstlöst

Jag önskar jag kunde blogga om nåt helt annat. Jag önskar jag fick blogga om lycka och drömmar.
Önskar jag fick blogga som en vän till mig gör. Om trygghet och lyckan att få ligga i en varm famn om personen i ens liv som stöttar och stärker.
Men just nu är det bara ett mörker och jag kan inte låta bli att vara ärlig om hur jag mår just nu.
Det är så bisarrt att mitt lilla hjärta och hjärna inte fattar det.
It's like you ripped my heart out..

3 kommentarer:

  1. Jag är nog inte den första du vill ha en kram av, men jag skickar en ändå och lider verkligen med dej.... Klyschor må vara jävligt uttjatade och dryga då man är mitt uppe i skiten, men jag tror dom finns av en anledning... så att bryta ihop och sen komma igen som en starkare människa på andra sidan är väl kanske det bästa alternativet.... Tänker på dej! Kram

    SvaraRadera
  2. Tack vännen! Jag vill gärna ha en kram av dig :) Just nu bryter jag ihop och kommer lappa ihop mina delar med hjälp av alla fina människor som finns runt omkring mig. Och det är nog som du säger, man blir starkare av allt man får gå igenom även om man inte ser det just när man är uppe i skiten. kram <3

    SvaraRadera
  3. Du ska skriva precis som du känner, om hur du tänker och mår. Det är en bra ventil att få ur sig allt. Tiden då du ska skriva om lycka och kärlek kommer.... det lovar jag dig.
    Det måste bara få göra ont färdigt först!

    Massa kramar!

    SvaraRadera