Insikt

Satte mig i soffan när jag kom hem och käkade lite och då fick jag ett

sånt där roligt aha-moment.

Det slog mig precis varför jag är så stryktålig. I alla fall om du frågar mig själv så har jag ganska hög smärttröskel.

Mamma berättar ofta om hur jag som liten slog mig jämt och ständigt. Hon brukade skoja när jag var liten att jag borde ha en riddarrustning på mig som skydd.

Och när jag tänker tillbaka så var det ofta jag snubblade, kraschade med cykeln, sprang upp för trappen och slog i smalbenen, eller slog i tån i kanter.

Och kanske är det alla de år med skador stup i kvarten som gjort mig till en inte lika ömtålig tjej idag.

Tänk bara om man kunde få en rustning som man fick ha livet ut och som skyddade mot saker i livet som är jobbiga.
Fast det skulle ju aldrig fungera, ingen sol utan regn!

Nu är utbildningsveckan slut och imorgon är det vanligt kneg igen.

Jag har haft 4 grymma dagar även om jag är helt slut både i kroppen och skallen.

3 dagar men skytte gör en lite mossig i skallen.

Älskar känslan av när man kan något eller när man gör något bra.

Den känslan får liksom allt annat att också bli behagligt.

Avslutade denna dag med att vinna en tävling vilket fick mig att va nöjd med att avsluta utbildningen.

Vinnarskalle som jag har så var det nog tur att det slutade så.

Suger åt mig lite extra åt några av de komplianger jag fick idag.

För så fungerar det, när man väl gör nåt bra och får komplimanger gäller det att suga åt sig.

Jag är allt för dålig att ta åt mig eller att klappa mig själv på axeln, ujag rsäktar mig ofta eller likt det mellanmjölk land vi bor i så förminskar jag det jag har gjort.

Pluttifierar...

Men idag gör jag det inte!

Jag klappar mig på axlen och påminner mig själv om att jag är rätt grym

på mycket av det jag gör.