Snurrigt värre

I högtalarna spelas just nu "Talk you down" med The Script.

Himlen har precis öppnat sina portar och Tor har visat sin vrede med både blixtrar och dunder och en störtskur av sommardroppar.

Inne på Willys stod folket och inväntade ett uppehåll för att kunna ta sig ut till sina bilar.

Jag skuttade med lätta fötter förbi folkmassan och ut i regnet mot min bil.

En känsla av att vara levande.. en känsla av att vara livs levande i min egna film.

Mindfullness säger att man ska leva av stunden. Vara närvarande där man befinner sig just då för att inte gå och tänka på det förflutna eller framtiden och missa nuet.

Idag är det söndag och jag har varit en smula seg. Vet inte om kroppen försöker säga ifrån att den behöver mer nattsömn än den får. Så jag lyssnade på kroppen idag och tog det lugnt. En promenad i parken med lilleman. Han blev lika lycklig som vanligt när han kände att vi svängde in med bilen mot parken.

En sväng i parken, ett dopp för lilleman och sen la vi oss på en äng och bara njöt av vädret.

Han hittade en pinne som han nöjt tuggade på.

Gick hem och tog fram stora picknick-filten och placerade mig ute på gräsmattan ute på gården.

Tulo fick följa med och tugga på ett ben. Jag läste mina tidningar och konstaterade snabbt att vädret inte längre ville att jag skulle vara ute. Mulet blev det och mörka moln tågade in mot staden.

Nu håller jag  på och tvättar och ska snart sticka iväg till gymmet.

Avslutar nog kvällen med en promenad, ett glas vin och sen sjunker jag ner i soffan med förhoppningsvis penna och papper.

Här kommer en av de utlovade för och efter bilderna.

Överskriften till detta inlägg hann jag inte ens skriva om i detta inlägg..

Jag lämnar det som en cliff-hanger och skriver om det efter jag varit på gymmet.