Samvete i all ära! Toppen, jätte bra, super! Fler borde ha ett.
Fler borde vidga sitt.
Men ibland är mitt samvete något som plågar mig.
Hur ska jag uttrycka mig så att det inte misstolkas?
Jag känner nog för mycket ibland. Det är nog det jag menar.
En känslomänniska har vissa beskrivit mig som.
Och det stämmer nog.
Jag är en känslomänniska.
Jag känner ofta och mycket.
På gott och ont.
Det är bra att kunna känna men..
ju mer du känner desto ondare kan det göra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar