Har sovmorgon idag och börjar inte förrän kl 10 med en data lektion.
Perfekt, tänkte jag och planerade att gå upp tidigt och sätta mig med lite skolarbete på morgonen. Trodde jag, som trodde fel.
Perfekt, tänkte jag och planerade att gå upp tidigt och sätta mig med lite skolarbete på morgonen. Trodde jag, som trodde fel.
När klockan ringer var jag så fruktansvärt galet trött och det var fullkomligt omöjligt att kliva upp. Så jag snoozade i 1½ timme och nu sitter jag med kisande ögon
Vakna kroppen, VAKNA!
I väntan på mina ägg passar jag på att kolla min mail och likt ett barn på julafton blir jag larvigt glad av när någon har kommenterat på min blogg.
Madeleine; det går riktigt bra faktiskt. Det var länge sen jag hade ont i den och nu försöker jag bara jobba upp lite styrka i den. Så polefit går riktigt bra, men vissa trix väljer jag ju att göra med högeraxel eftersom jag märker att jag är mycket svagare i vänstern.
Och Mia, tack va rar du är!
Jag blir så otroligt glad av personer som ställer upp och erbjuder en hjälpande hand.
Jag blir glad in till hjärtat och det värmer massor!
Ni som ställer upp för mig, ta åt er, ni betyder mer än massor för mig!
Mina blåmärken på mina armar börjar påminna mig om när vi körde paintball på min födelsedag. Men vad gör det att man är blå/grön/röd på armarna när man gör något som är så galet roligt?! Pain is temporary and glory is forever!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar