(O.B.S detta är ett långt inlägg)
Jag sätter mig framför datorn för att hitta någon som kan fixa mina naglar.
Jag hade en bokad tid hos en tjej i Täby på måndagen, men hon avbokade då hon hade blivit sjuk.
Så jag satte mig ner och googlade på nagelsalonger i närheten.
Mr F ville minnas att det fanns en salong i Stinsen.
Och mycket riktigt, Queen Nails! Och här kommer överskriften in i bilden.
Bloggar i all ära, men lita inte blint på vad som skrivs och olika människors goda betyg på saker och ting.
Jag hittade två bloggar där tjejerna hade varit på Queen Nails och var såååå nöjda!
En av bloggarna var Magdalena Graaf. (det kanske borde sagt en del, inte vet jag)
Jag ringde upp salongen för att höra om de hade någon tid ledig.
När de lyfter på luren svarar en man och säger något jag har svårt att uppfatta.
Jag hälsar och säger mitt namn.
I andra sidan luren är det helt tyst, sen upprepar han samma ord som jag fortfarande inte kan tolka.
Jag hejjar igen och frågar om jag kommit till Queen Nails.
Efter ett par tokiga, ryckiga ord fram och tillbaka så hamnar vi rätt i samtalet.
Jag frågar om de har någon ledig tid idag och han förklarar att det bara att komma in, de är så många som jobbar idag.
Jag och Mr F skuttar in i bilen och beger oss mot Stinsen, Häggvik.
Har du nån gång varit på en plats eller i en situation där du efteråt undrar varför du inte stoppade dig själv eller sa ifrån??
Det undrade jag efter detta besök.
Så till er som funderar på att gå dit och läser andras bloggar som ger Queen Nails goda omdömen bör läsa mitt inlägg!
Jag rekommenderar INGEN att gå dit och jag dum-förklarar mig själv som inte reste mig upp och gick där ifrån.
Så här börjar historian.
Jag kliver in i en lokal där det sitter 6-8 st asiater och filar och fixar naglar.
So far so good.
Jag får sätta mig ner i en stol och en äldre kvinna sätter sig mitt emot mig.
Skönt tänker jag, hon kan nog sin sak.
Hon tittar på mina naglar och säger något obegripligt.
-Förlåt? säger jag
Hon säger samma sak på samma oförståeliga sätt.
-Förlåt, jag hör inte vad du säger?
Hon säger återigen samma sak och jag försöker tyda vad hon kan tänkas säga.
Jag chansar och svarar:
-Jag har haft naglarna i 5 veckor.
Hon ojjar sig lite och fortsätter ta bort mitt nagellack.
Sen ropar hon på en yngre kille som kommer och får vara tolk mellan oss.
Detta är varningstecken nr 1!
Om du inte kan kommunicera med den som ska hjälpa dig kan det bli cirkus av resultatet.
Han förklarar att de inte kan fylla på mina naglar utan vill göra helt nya.
Märkligt.
Jag säger OK och hon sätter igång och skrapar av mina naglar med en plastbit och en avbitartång.
Varningstecken nr 2!
Låt ALDRIG någon slita av material från dina naglar. Det förstör dina naglar!
Här borde jag ha hejdat henne efter första nageln och tackat och gått.
Varför jag inte gjorde det... det vet jag ej.
Hon får bort gelén och tar fram en nagelavbitare och är i full färd att klippa av mina egna naglar.
Här hejdar jag henne och förklarar att jag vill inte ha tippar, utan vill endast förstärka mina egna.
Varningstecken nr 3!
När en person som utför en service tar egna beslut och inte ens frågar dig hur du vill ha det är något galet.
Sen gör kvinnan ett ljud, ungefär som när du drar in luft med stäng mun.
Ett sånt där susande ljud när något antingen var väldigt nära att hända eller när du har tabbat dig och egentligen bara vill säga fan men det kan du inte eftersom du har någon som hör dig.
Varningstecken nr 4!
När nagelterapeuten har sönder något eller gör ett misstag men sen fortsätter att jobba utan att säga något till dig borde du resa dig upp och gå!
Hon klipper alltså av misstag av lite av min lillfinger nagel, men fortsätter med sin avbitartång och misshandlar mina resterande naglar.
Sen tar hon fram en mini-slipmaskin och sätter igång att slipa på mina naglar.
Varningstecken nr 5!
Man ska aldrig slipa aldrig på sina egna naglar. Det gör dem tunna och de kommer med all säkerhet att gå av när du väl bestämmer dig att ta bort materialet som stärker dina naglar.
När hon har misshandlat mina naglar klart tittar hon upp och ler mot mig, skrattar till lite och går där ifrån.
Jätte konstigt...
Istället kommer en kille och sätter sig i stolen mitt emot mig och mumlar ett hej.
Han tar fram materialet och ska börja pensla på mina naglar.
Jag hejdar honom och förklarar att jag vill korta ner dem lite.
Han ser besvärad ut och tar fram en nagelavklippare.
Varningstecken nr 6!
Om någon suckar eller ser besvärad över något du ber om, något som du sen kommer betala för är något väldigt tokigt.
Han klipper av dem i hemsk form och sitter hela tiden och skrattar och pratar med sin kvinnliga kollega brevid honom. Och det vore väl en sak om de pratade på svenska, men han pratar på sitt språk.
Varningstecken nr 7!
Sunt förnuft och vanlig artighet och framförallt proffisionalism så pratar man svenska inför sina kunder eller över huvudtaget i sammanhang där det finns någon som inte förstår det språket.
När han kletat på gelén så jämt han kan byter han plats med sin kvinnliga kollega.
Hon ska slipa mina naglar och slipar både på formen och på ovansidan av nageln.
Varningstecken nr 8!
Man ska inte slipa på ovansidan av nageln någonsin. En slip gör mönster i nageln och det blir inte snyggt. Det finns faktiskt de som är så skickliga med detta hantverk att de inte behöver slipa ner nageln för att den är ojämn.
Hon slipar med maskinen och sitter och snackar med sin manliga kollega.
De skrattar och fnissar och pratar oavbrutet på sitt språk.
Då och då susar hon in med slipen i mina nagelband.
En av gångerna kommer ett automatiskt AJ! fram.
Hon tittar upp och säger
-Du måste slappna av, samtidigt som hon rycker mig lite i handen.
Varningstecken nr 9!
Om din nagelterapeut slipar in i dina nagelband utan att be om ursäkt är fel någonstans.
Nu är jag så misshandlad och i chock att jag har ingen chans att avlägsna mig.
Nu förflyttade vi oss till ett annat bord där jag skulle få den franska manikyren.
Hon tar fram en airbrush och fyller den med färg.
Varningstecken nr 10!
Airbrush i all ära, men inte på naglar. Färgen ska penslas på i gelé form inget annat!
Hon sätter på en liten pappersmall på mina fingar och sprayar nagel för nagel. Samtidigt som hon självklart pratar med kollegan, som även han har bytt plats för att kunna fortsätta prata.
Jag tittar ner på naglarna och tycker att bågarna är sneda och ojämna.
Jag förklarar att jag vill ha dem gjorda mer jämt.
Eftersom de inte förstår svenska så bra gör hon om dem lite genom att spraya på lite mer färg.
Nu har mitt tålamod nästan tagit slut. Jag är lugn på utsidan men inombords kokar jag.
Jag har nästan gett upp och sitter bara och tänker på att jag snart ska få gå där ifrån och då kan jag boka in en tid till den tjej som gjorde mina naglar förra gången som var duktig.
Färdigmålade naglar och dags för avslutande gelén.
Tjejen tar fram ett genomskinligt nagellack och penslar på naglarna.
Jag förklarar att jag trodde jag skulle få gelé ovan på.
Gelé? säger tjejen.
Nu har även en tredje kollega anslutit till deras samtal och jag förstår att han frågar killen som lade på materialet vad jag fått på naglarna.
Jag försöker tyda va de säger och på deras ansiktsuttryck.
Akryl...... säger killen.
AKRYL?! frågar jag
Då ändrar de sig och säger att det var gelé.
Flummigt och tveksamt.
Innan tjejen ska lägga på gelé hindrar jag henne och förklarar att jag inte alls är nöjd med det vita.
Pappan eller chefen på företaget hör att något är tokigt och kommer fram.
Jag förklarar att jag inte är nöjd och han säger att de kan måla om det vita.
Nu målar en kille det vita och det blir bättre.
Sist men inte minst så kommer den 5 kollegan på stället och målar på gelén.
Jag satt på salongen i lite mer än 1,5 timme och hade haft 5 olika personer som "hjälpt" mig.
Jag betalar och går.
Varningstecken nr 11!
Att de inte tar kort och du får inget kvitto när du har betalat.
Summa sumaru: Jag kom hem med misshandlade naglar och det kändes som jag hade blivit utsatt för ett estetiskt övergrepp.
På kvällen värkte mina naglar så mycket att jag t.o.m. tog en värktablett.
Dag 1 med naglarna och det vita har redan börjat försvinna lite från kanterna av naglarna.
Så vill du bli rånad på 640 kr, misshandla dina egna naglar och sitter i en omgivning där du inte förstår ett ord, inte kan prata med personalen eller göra dig förstådd, vill åka där ifrån med halvtaskiga naglar som ser ut som ett paket lösnaglar du köpt från kicks med tippex vita tippar åk då till Queen Nails i Stinsen Häggvik.
Jag har dumförklarat mig själv en mängd gånger och from nu kommer jag bara gå till den tjejen jag vet kan sin sak!
Bloggar i all ära!
Jag köpte mig ett omålat titt-skåp och en pappask från Panduro.
Lackade allt med denna lack. Halvmatt och snabbtorkande!
Köpte mig ett fint scrapbooking papper. Måttade upp lådans bredd och skar fram den bit som skulle pryda skåpets insida. Är man dålig på att mäta (som jag var) får man mäta om och göra rätt.
Fram med lite papperslim och var noga med att få lim i kanterna för att fästa arket.
Nu var grunden klar.
Så tog fram limpistolen och så satte fast hjärtat.
Sugen på att testa? kika in på 
